Midsommaren 2008 var familjen ute med segelbåten i Stockholms skärgård. Det var en helt vanlig, men ganska tråkig dag och det var mulet. Kompisen Jonatan och hans familj var också med på resan.

Det var sista dagen och vi var på väg hem. Vi åkte förbi Vaxholms fästning. Jag och Jonatan satt på fördäck med kamerorna och tog lite spontana bilder på fästningen och lite båtar. Plötsligt kommer en vit och röd sportbåt studsande på vågorna från styrbord sida.

-Haha, tjena vad den där personen liknar Zlatan.

-Hallå! Det är ju Zlatan! ropade vi båda i kör.  Men vi var inte riktigt säkra att det var Zlatan.

Som tur var hade vi haft kamerorna framme och vi båda fick en skarp bild som vi visade de i aktern som inte la märke till Zlatan och Co. Först och främst, innan vi visade bilderna för de i aktern zoomade vi in i bilderna för att vara säkra på att det var Zlatan. Det var Zlatan.

-Ojj, vad coolt att ha sett Zlatan, till och med tagit bilder på honom.

Vi visade de inzommade bilderna för de i aktern när någon mamma undrade vilka de andra personerna var. Jag kollade på bilden igen och såg att det var Olof Mellberg. På bilden var även en till landslagstjärna och säkert en flickvänn till någon av spelarna. Vi var så uppjagade att vi hade sett Zlatan att vi missade de andra på bilden.

Hamnen började närma sig och vi var snart på väg hem från båten. I bilen så kom någon på den briljanta idén att jag kunde ju skicka in bilden till en kvällstidning för det var ju ändå Zlatan jag hade tagit en bild på.

Dagen efter skickade jag in bilden ovan till Expressen vid ungefär klockan 10. Jag väntar och tror inte de ska höra av sig. Vid kl 13 ringer syrrans mobil. Hon brukade aldrig få telefonsamtal. Konstigt.

-Här Oliver det är till dig. Det var Expressens bildchef som sa att de ville använda min bild i morgondagens upplaga. Han sa att bilden var bra och att jag skulle få pengar för den.

Jag gav telefonen till pappa för att han skulle lämna lite uppgifter till bildchefen. De pratade på ett tag och sedan la pappa på. Efter samtalet sa pappa att Jan som bildchefen hette hade sagt att jag skulle få 300 kr mer än vad grundpriset för bilder var. Men egentligen skulle jag inte få några pengar eftersom jag skickade in bilden till deras läsarbilder. Då är reglerna så att Expressen får använda din bild hur de vill. Om jag skulle skicka in en bild igen skulle jag skicka den direkt till honom.

På väg in till stan nästa dag åkte vi förbi macken för att köpa tidningen. Jag slog upp sportdelen och bläddrade snabbt igenom tidningen men kunde inte hitta bilden. Han sa ju att den skulle vara med idag. Jag tänkte att den kanske kunde finnas i huvuddelen men tanken slogs bort snart då jag under tiden bläddrat långsamt igenom tidningen och hittade min bild på mittenuppslaget. En bild som tog upp en fjärdedel av sidan. Runt om var ett reportage om Chippen på solsemester efter att de slagits ut ur EM.

Jag var stolt och är det fortfarande. Det är inte många som får sina bilder publicerade. Efter ett par månader fick jag de utlovade pengarna också.

Har din bild någon gång blivit publicerad i någon tidning? Berätta…